Kapitel ett.

Han ville inte öppna dörren. Med en hård duns satte han sig ner på trappuppgången med ansiktet i händerna. Han satt framåtlutad, axlarna höjdes och sänktes. Vattnet droppade från hans hår ner i golvet mellan hans ben, men han såg det inte. Kände knappt att jackan klibbade sig fast mot ryggen, eller att jeansen smet åt obekvämt och tungt. Inuti hans huvud fanns inga yttre omständigheter. inga fysiska förnimmelser. Allt han tänkte på var att han inte ville öppna dörren. Ville inte.